Sverige mot rasism
är CMR:s kunskapsbank om rasism. Här får du gratis tillgång till lagar, begreppsförklaringar, statistik och mycket mer. Besök gärna
Centrum mot rasism
är en ideell paraplyorganisation som arbetar mot rasism, diskriminering, främlingsfientlighet, homofobi, antisemitism, islamofobi, antiziganism och afrofobi. www.cmr.nu
Intresserad av antirasism? kolla här!
- Error
| Intersektionalitet |
 |
 |
 |
|
Sverige mot rasism En viktig utgångspunkt i intersektionella analyser är att kön (i likhet med klass, etnicitet, sexualitet mm) aldrig uppträder som en renodlat relation utan den interveneras och transformeras av andra maktrelationer. Eftersom kvinnor aldrig är enbart kvinnor är könsrelationer – lika lite som klass, ras/etnicitet eller sexualitet– aldrig tillräckliga för att förklara ojämlikhet och maktutövande. Framväxten av en hegemonisk feminism och dess exkluderande följder har stått i centrum av den intersektionella kritiken samtidigt som denna kritik öppnar för nya sätt att teoretisera globala förändringar och nationella gränsdragningar. Ett grundläggande problem härvidlag är hur kön och makt har teoretiserats och på vilket sätt det har påverkat den feministiska agendan. Historiska erfarenheter visar att när maktförhållanden reduceras till en struktur eller till en uppsättning relationer görs dessa strukturer och relationer till ett fundament som möjliggör att andra hegemoniska positioner återskapas och legitimeras. Klassförhållandens primat i såväl teoretiska analyser som politisk praxis har till exempel resulterat i att könsfrågor åsidosätts och rasismen ignorerats. Vithetens och manlighetens dominans inom den fackliga rörelsen kan även jämföras med den vita, heterosexuella medelklassens position i det feministiska projektet.
I USA där begreppet dyker upp för första gång är kritiken till såväl feministiska och antirasistiska diskurser central ( se hooks 1984, CollinsKimberle Crenshaws (1994) kritik synliggör den specifika situation av förtryck som skapas i skärningspunkten av rasism och sexism samtidigt som hon problematiserar effekterna av en maktförståelse som betraktar kön och ras/etnicitet som separata relationer. Trots att intersektionalitet varit aktuellt sedan 1980-talet är det först under de senaste åren som intersektionella perspektiv appellerar till en bredare svensk läsekrets. Det stora intresset för intersektionalitet bör dock inte tolkas som en konsensus om begreppets innebörd. Redan nu är det möjligt att identifiera två olika problemområden som adresseras. Det ena avser den klassiska problematiken inom feminismen beträffande kvinnlighetens natur och könsrelationernas primat.
Intersektionalitet ses som en lösning till den genusvetenskap som hittills inte förhållit sig till vare sig kvinnors olika identiteter eller skilda subjektspositioner ( se t ex Lykke 2003). Könsperspektivets begränsningar att hantera identitetsproblematiken är i fokus. Intersektionalitet introducerades emellertid i Sverige utifrån ett annat perspektiv som har sin utgångspunkt i den antirasistiska forskningens maktanalys och överskrider därmed feminismens teoretiska och politiska gränser (se de los Reyes, Molina & Mulinari 2002). Det efterföljande arbetet med intersektionalitet har även medfört en epistemologisk positionering beträffande möjligheterna att utveckla en maktanalys på basis av fixerade, homogena och hierarkiskt ordnade kategorier. Som den senare diskussionen har visat öppnar intersektionalitet för möjligheten att upplösa gränserna mellan dessa kategorier för att i stället fokusera på hur de konstituerar, intervenerar och transformerar varandra i processer av maktutövande och ojämlikhetsskapande (de los Reyes & Mulinari 2005, de los Reyes & Martinssonde los Reyes 2005, KVT 2-3 2005). 2002). 2005,
Intersektionaliteten problematiserar också relationer mellan strukturella faktorer, institutionella mekanismer och individernas handlingar. Insikten om att subjektpositioner skapas intersektionellt bidrar till att de-essentialisera maktutövandet och till att lyfta fram individernas möjligheter att (re)agera inom ramen för strukturella betingelser och institutionella rutiner. Möjligheter att utöva makt och att bli utsatt för maktutövande uppstår från en rad olika positioner som inte kan fixeras till ensidiga strukturer. Det är också i intersektionen mellan dessa olika positioner som individuella strategier är möjliga. En medelklassposition skapar utrymme för att hantera såväl könsförtryck som rasism på andra villkor än t ex en arbetarklassposition eller en öppen homosexualitet. Relationen subjekt –struktur är således varken deterministisk eller endimensionell. Med detta inte sagt att subjektets olika positioner, identiteter och kollektiva tillhörigheter kan analyseras utan att ta hänsyn till den ojämlikhet som skapas strukturellt, historiskt och/eller rumsligt. En individuellt positionering mot t ex rasism eller homofobi medför inte med automatik ett ansvarstagande för egna privilegier. Inte heller innebär det en medvetenhet om de kunskapsmässiga begränsningar som följer av en privilegierad position. En konsekvens av detta är att kopplingen mellan strukturella positioner och politiska identiteter inte kan tas för given. Strukturellt likartade positioner av underordning medför inte en självklar politisk positionering eller gemensam strategi.
En maktförståelse som är kontextuellt baserad innebär även en problematisering av för givettagna uppfattningar om tid och rum. Intersektionalitet synliggör tidens och rummets roll i maktens konstituering utifrån den postkoloniala kritiken av moderniseringsparadigmet. Uppfattningen om tiden som ett linjärt och sammanhängande förlopp har varit centralt för de upplysningsfilosofer som placerade Västeuropa högst upp i mänsklighetens utveckling. Tiden och i synnerhet den linjära tidsuppfattningen skapar på så sätt en förståelseram där nutida former för social och ekonomisk ojämlikhet skrivs in som skilda faser i en universell utvecklingsmodell. Berättelser om ursprung, tillhörighet och etnisk och/eller kulturell särart skapar på detta sätt nationella och överstatliga gemenskaper utifrån naturliggjorda rumsliga gränsdragningar mellan ”vi” och ”de andra”. I detta sammanhang erbjuder ett intersektionellt perspektiv möjlighet att överskrida etablerade analytiska och politiska gränser för att i stället (åter)skapa rumsliga länkar som kan sammanbinda historiska frakturer.
Framväxten av en transnationell arbetsdelning och människors förflyttningar över nationella gränser utmanar gamla uppfattningar om maktrelationers karaktär. Den exploatering av billig arbetskraft som givit upphov till själva basen för konsumtionsmöjligheter i den rika världen är idag inte längre bunden till specifika platser, regioner och länder. Sedan andra världskrigets slut har transkontinentala migrationer, diasporan och landsflykt levererat ständiga flöden av billig arbetskraft som lever en villkorad tillvaro i den rika världen. Kapitalets fria rörlighet och flöden av varor och tjänster över nationalstater och kontinenter har kommit alltmer att gynna politiska och ekonomiska eliter. Samtidigt blir instabila arbetsvillkor, försörjningssvårigheter och en splittrad tillvaro en verklighet i första hand för den fattiga befolkningen i periferin men också för underordnade grupper i den rika världen. Att kunna länka dessa processer i en maktanalys som kan belysa hur den globala ojämlikheten vävs in i patriarkala, rasistiska och heteronormativa strukturer är inte bara en utmaning för intersektionella analyser utan också en politisk nödvändighet.
En intersektionell maktförståelse utgår från en kunskapssyn där individer, ideologier, vedertagen kunskap, diskurser, symboliska resurser och materiella villkor är involverade i en ständig konstruktion av makt och underordning. Att sammanfoga historiska frakturer, synliggöra länkar, dekonstruera diskurser och skapa motbilder ingår i ett kunskapsteoretiskt projekt som syftar till att destabilisera för givet tagna sanningar för att i stället lyfta fram människors handlingar och politikens spelrum. Man skulle kunna säga att intersektionalitet utforskar gränslandet där vetenskapliga diskurser vävs in i politiska handlingar.
En fördjupad förståelse av maktens komplexitet är nödvändig för att granska mekanismerna bakom diskriminering. Ett intersektionellt perspektiv ger möjlighet att belysa hur bekönade och klassmässiga positioneringar kan ge upphov till skiftande strategier för att bemöta stigmatiserande tillskrivningar och diskriminerande handlingar. En viktig utgångspunkt är att den maktobalans som gör diskrimineringen möjlig aldrig opererar isolerad från andra diskrimineringsgrunder. Etnicitet tranformerar och transformeras erfarenhetsmässigt av kön men också i bemötandet av individer utifrån tillskrivningar som baseras på kön, klass, etnicitet, mm. Att lyfta fram och problematisera de kvalitativt annorlunda möjligheter, rättigheter och tillhörigheter som skapas i intersektionen mellan klass, kön, sexualitet och etnicitet gör intersektionella analyser både teoretiskt relevanta och politiskt nödvändiga.
|